Staden som upplevelserum
Under perioden mellan 1955 och 1995 präglades det svenska stadsbyggandet av rationalitet och funktionsuppdelning. En bieffekt blev att staden som upplevelselandskap utarmades. I många snabbt växande svenska städer kom de "riktiga stadskvarteren" att ligga som små öar omgärdade av ett allt större modernt bebyggelselandskap. Mängder av verksamheter, invånare och besökare fortsätter dock att föredra
