Assessing Holocene and late Pleistocene geomagnetic dipole field variability
Popular Abstract in Swedish Det jordmagnetiska fältet kan till stor del (80-90%) beskrivas av ett dipolfält, producerat av en magnet i mitten av jorden med en lutning på 11° från rotationsaxeln. Magnetfältet genereras av konvektionsströmmar i den flytande järnrika yttre delen av kärnan i form av en jättelik dynamo, och tros ha varit aktivt sedan kärnan bildades för ungefär 4.5 miljarder år sedan. Palaeomagnetic studies of continuous geological archives and archaeological artefacts are required to reconstruct geomagnetic field changes beyond the range of historical observations. In this thesis I assess the reliability of sedimentary palaeomagnetic data and Holocene dipole field reconstructions. New palaeomagnetic records are presented from a maar crater lake in New Zealand and a post-glacia
