När skriftspråket etablerade sig i västvärlden under antiken fanns inga skiljetecken. Faktum är att det inte fanns någon interpunktion över huvud taget, utan texten skrevs i ett oavbrutet flöde utan vare sig mellanrum eller styckeindelning. Så småningom började retoriker och skådespelare göra minnesanteckningar i sina manuskript, och på sikt skulle denna proto-interpunktion inspirera till uppstruktureringen av Bibelns ord, tystläsningens och den grafiska meningens uppkomst, samt hundratals år av luddiga skrivregler.

Varje år den 6 februari uppmärksammas semikolonets dag i Sverige. Genomgången av skiljetecknens och skriftspråkets historia tar därför sin utgångspunkt i just semikolon. Två gånger har tecknet röstats fram till favoritskiljetecknet bland Språktidningens läsare, men det är också ett av våra ovanligaste, och kanske svåraste, skiljetecken, och många avråder från att använda det. På seminariet besvaras också frågan om hur semikolon egentligen används i nutida svenska, och varför det verkar vara så svårt att göra rätt. Slutligen föreslås och diskuteras ingångar till framtida semikolonforskning.