Pompeji grundades på 600-talet f.Kr av en folkgrupp som kallas osker. Staden grundlades vid floden Sarnos mynning i Neapolis bukt. Under 500- och 400-talet var staden styrd av dels etrusker, dels av greker. År 89 f.Kr erövrades staden av Sulla, en romersk fältherre, som gjorde staden till en koloni för pensionerade soldater. År 62 e.Kr. drabbades staden av en kraftig jordbävning vilket orsakade att stora delar av den förstördes. Återuppbyggnaden blev inte helt färdigt innan Vesuvius begravde staden i lava år 79 e.Kr. Detta har man konstaterat vid de arkeologiska utgrävningarna som har bedrivits där. Vid utbrottet blev författaren Plinius d.ä ögonvittne till katastrofen och nedtecknade olika händelser under utbrottet. Dessa skildringar återfinns i hans systerson Plinius d.y.s brev till Tacitus. Där skildras bl.a. hur staden sveptes in och begravdes i ett 6-8 meter högt lager av lava, pimpsten och aska. Av stadens 20 000 invånare undkom de flesta, men många människor och djur blev kvar i sina hem, levande begravda i den heta lavan.Efter katastrofen insåg den romerske kejsaren Titus att staden inte gick att rädda och beslutade att låta den begravda staden förbli orörd. Vilket den också blev fram till slutet av 1500-talet då den av en slump upptäcktes när en vattenledning skulle grävas ned.

Det var först på 1750-talet som staden systematiskt kom att undersökas och grävas ut, men då var det bara frågan om en ren skattjakt och konstplundring. 1763 fann man en skylt med stadens namn på och först då blev det klart vilken stad det var. 1860 började, under ledning av italienaren Giuseppe Fiorelli (1823-96), den vetenskapliga utgrävningen och dokumentationen av staden. Det var även Fiorelli som utvecklade en metod för avgjutning av människor och djur som hittades i husen och på gatorna. Genom dessa avgjutningar kan man idag se hur folk i panik omkom när de försökte fly ur sina hem, eller hur mödrar försökte skydda sina barn med sina egna kroppar mot den annalkande döden. Det var inte bara elände som hittades i staden utan även en enorm rikedom av historisk information. Genom att studera stadsbyggnaden, hus och gator, men även inredningsdetaljer och växtlighet mm. har forskare från hela världen med egna ögon kunnat se tillbaka 2000 år i tiden.

Mia-Maria Salomonsson