Enhet inom den romerska armén. Under den romerska historiens förlopp hade legionen varierande sammansättning och volym. Största delen av soldaterna var dock alltid fotsoldater; enheten var ett par tusen man stark (mellan 4200 och 6000). Roms sammanlagda militära styrka uppgick under kejsartiden till mellan 25 och 30 legioner. Rekryterna till den romerska armén skulle generellt ha romerskt medborgarskap. Att tjänstgöra som legionär betydde en fast utkomst. Det var också ett sätt att leva, eftersom soldaten under kejsartiden ofta tjänstgjorde under flera decennier: mellan rekryteringen i unga år (18-20 års ålder) och en avancerad medelålder (45 år - en högre ålder för en romare än vad det är idag). Man anmälde sig frivilligt till tjänst. För antagningen spelade den kroppsliga konstitutionen, inklusive syn och hörsel, en roll. Många romerska soldater var placerade i befästade läger vid rikets gränser. Här kunde de inte bara utnyttjas i försvaret utan i fredstid också få arbeta med t ex väg- och brobyggen i lägrens närhet. De dagliga sysslorna i lägret var omfattande och skedde efter strikta rutiner, liksom den kontinuerliga vapenträningen. Legionärens personliga vapen bestod av två spjut, ett svärd och en kniv. Rustningen varierade men kunde bestå av en harnesk och en hjälm av järn. Armar och ben var oskyddade. Skölden, som skulle skydda kroppen, var stor och rektangulär och bestod av trä i botten med en läder- eller linnefodring och metallförstärkning. I en drabbning användes först spjuten, sedan svärd och kniv i den närkamp som följde. Romersk trupp och romerska vapen kom att spela en roll i Europa hos folkslag som befann sig utanför romarriket men i sådan närhet av det romerska territoriet att förbindelser upprättades. Det står klart att romerska svärd var en handelsvara i norra Europa. I Danmark har arkeologerna gjort intressanta fynd i mossar av romerska svärd, varav en del bär inskrifter på latin.

Eva Rystedt