Gaius Valerius Catullus (ca 85 f Kr-ca 55 f Kr), romersk diktare. Han växte upp i Verona, där han tillhörde en framstående släkt (t ex umgicks Caesar i hans föräldrahem). Han flyttade till Rom där han kom att umgås i huvudstadens elegantaste kretsar. Där lärde han bl a känna och förälskade sig i den charmerande dam som figurerar under namnet Lesbia i hans dikter. Bakom detta namn döljer sig med all sannolikhet en av Roms förnämsta damer, Clodia, syster till en av tidens ledande politiker, Publius Clodius Pulcher. I ett antal dikter skildrar Catullus de olika stadierna i sin kärlekshistorien. Följande dikt får sägas höra till det egocentriskt passionerade stadiet (översatt av Elias Janzon): Låt oss, Lesbia, leva, låt oss älska
och ej akta ett enda vitten värdigt
allt vad knarriga gubbar därom glunka.
Solar kunna gå ned och komma åter:
vi, när dagen är slut en gång, den korta,
måste sova en enda natt för evigt.
Giv mig tusende kyssar, sedan hundra,
sedan tusen igen och än ett hundra,
sedan åter ett tusen, sedan hundra.
Sist, när tusenden hopats, låt oss blanda
så dem samman att summan ej kan nämnas,
och att ingen oss avundsjuk kan skada,
sen om kyssarnas mängd han kunskap vunnit. Så småningom tycks det ha uppstått förvecklingar mellan de båda älskande, och Catullus smädar henne grovt i en dikt (översatt av Gerhard Bendz): Må i frid hon fara med sina karlar
som i hundratal på en gång hon famnar!
Ingen av dem älskar hon, men ur alla
suger hon musten. Catullus uttrycker själv i ett epigram att hans temperament präglas av häftiga svängningar: Hatar och älskar gör jag. Varför frågar du kanske.
Vet ej. Men att så är, känner jag, och plågas till döds.Odi et amo. Quare id faciam, fortasse requiris.
Nescio, sed fieri sentio et excrucior.

Arne Jönsson