Caesar, Gajus Julius Caesar, 100-44 f. Kr, romersk politiker, fältherre och författare. Spåren av Caesar verksamhet kan fortfarande tydligt ses, vilket följande exempel visar:

• Det talas ett romanskt språk i Frankrike. Caesar är den ytterst ansvarige för erövringen och romaniseringen av detta ursprungligen keltiska område.
• Titeln och begreppet "kejsare". Ordet "kejsare" (liksom för övrigt ordet "tsar") är bildat till släktnamnet Caesar (på klassiskt latin uttalat "kajsar") som kom att bäras även av hans systerdotterson och adoptivson Caesar Augustus och dennes efterföljare och med tiden uppfattades som en titel.
• Genom begreppet "cesarism", som betecknar ett slags diktatur, i och för sig grundad på folkets (i synnerhet de breda lagrens) förtroende, men också på militär makt. Den typen av maktställning innehade Julius Caesar under åren 49-44 f. Kr. Som moderna exempel kan nämnas Napoleon III i Frankrike och Perón i Argentina.
• Den kalenderreform som Caesar genomförde år 46 (den julianska kalendern), som innebär att årets längd bestämdes enbart av den tid det tar för solen att i sin skenbara rörelse längs ekliptikan beskriva ett helt varv i relation till vårdagjämningspunkten. Enligt detta sätt att räkna blev året 365 och en fjärdedels dygn, och man bestämde därför att vart fjärde år skulle vara skottår med 366 dygn för att få kalenderåret att stämma med det verkliga solåret. Den kalender vi nu använder, den gregorianska, är bara en variant av den julianska.
• Månadsnamnet "juli". Av namnen på de tolv månaderna är det bara två, nämligen juli och augusti, som är bildade av personnamn. Månaden juli har fått sitt namn av Julius Caesar och augusti av dennes adoptivson, kejsar Augustus. (De övriga månadsnamnen är bildade till främst gudanamn, t. ex. kommer namnet januari av gudanamnet Janus, eller räkneord, t. ex. månaderna september-december, vars namn är avledda av de latinska räkneorden septem, octo, novem och decem, alltså sju, åtta, nio, tio, ty året började ursprungligen den 1 mars.)

Julius Caesar tillhörde en högförnäm familj som ansåg sig härstamma från romarnas mytiske stamfader, Aeneas, som var son till gudinnan Venus, ett stamträd som både förpliktigade och gav Caesar rätt att hysa förväntningar. Caesar etablerade sig definitivt som en förgrundsgestalt i den romerska republikens politiska liv när han år 60 slöt ett hemligt avtal med Crassus och Pompejus om politisk samverkan till ömsesidig nytta (det s. k. första triumviratet). Caesar blev nu med lätthet vald till konsul för år 59 och blev sedan fr o m år 58 militärbefälhavare i Gallia Cisalpina (Norditalien) och Provence. Han kunde utnyttja den starka splittringen bland de galliska stammarna i nuvarande Frankrike och erövrade och befäste steg för steg detta väldiga område. Under dessa år gjorde han också militära expeditioner över Rhen in på germanskt område samt till Britannien. Avtalet med Crassus och Pompejus bröt emellertid samman: Den förre hade stupat år 53 i ett fälttåg mot parterna borta i öster, och Pompejus, som misstrodde Caesars allt starkare militära ställning, närmade sig de ledande kretsarna i senaten och solidariserade sig med dessas krav på Caesar. På nyåret 49 blev krisen akut när senaten uppmanade Caesar att nedlägga sitt befäl. Undantagstillstånd utlystes och Pompejus och konsulerna fick långtgående befogenheter att skydda staten mot Caesar. Denne svarade med att låta sina stridsvana arméer gå över floden Rubicon, som utgjorde gräns mellan Caesars provinser och det egentliga Italien, och marschera mot Rom. Pompejus och den lagliga regeringen flydde över till Balkan. Under de följande tre åren besegrade Caesar alla sina motståndare i Spanien, på Balkan och i Afrika, och efter återkomsten till Rom, utsågs Caesar först till diktator på 10 år och sedan, i början av år 44, till diktator på livstid. Reaktionen på denna exceptionella maktställning kom i form av en sammansvärjning i vilken ett mycket stort antal senatorer var delaktiga, och den 15 mars år 44 blev Caesar mördad vid ett sammanträde med senaten. Det var alltså blott under några få år som Caesar ensam stod i spetsen för Roms regering, men det var år fyllda av intensiv reformverksamhet på många olika områden: antalet högre ämbetsmän utökades, rekryteringen till senaten breddades socialt och geografiskt, en rad nya städer anlades, ny kommunallagstiftning infördes, en ny kalender kom till för att råda bot på den oordning som rådde, och omfattande ombyggnader planerades för Forum Romanum och Marsfältet. Av Caesars litterära produktion har vi fortfarande i behåll hans "Anteckningar om kriget i Gallien", som finns lätt tillgänglig i modern svensk översättning. Em utomordentlig artikel om Caesar och förutsättningarna för hans politik är Erik Wistrands "Caesar och det samtida samhället", som återfinns i densammes Politik och litteratur i antikens Rom.

Arne Jönsson