Kursen har en tematisk inriktning och behandlar samtidslitteratur som aktualiserar ekologiska frågor i vid bemärkelse. Ekotematiken har under de senaste 15–20 åren fått ett starkt genomslag i litteraturen globalt. Det är ett faktum som kursen försöker avspegla genom att ta upp litterära texter från olika kontinenter och olika språk- och kulturområden. Om begreppen ekokritik och ekopoesi redan blivit etablerade inom litteraturvetenskapen, är begreppet ekolitteratur relativt nytt. Det vill signalera dels att den ekologiska tematiken i samtidslitteraturen inte är bunden till någon speciell form eller genre, dels att litterariteten och den litterära gestaltningen erbjuder konstruktiva verktyg för att fördjupa insikterna i samtidens ekologiska problem. Till det textmaterial som kursen studerar hör essäer, debattböcker, noveller och berättelser, dikter, prosalyriska texter, dramer och korta såväl som långa romaner.

Den ekologiska problematik kursens primärtexter berör gäller dels faktiska fenomen som miljöförstöring, klimatförändringar, industrialiserad köttproduktion, djurplågeri, överfiske, utrotningshot och artdöd, dels olika hållningar till och föreställningar om den sortens fenomen, exempelvis tillbaka-till-naturen-projekt, miljöaktivism, vegetarianism och klimatapokalyptik. Som teoretiska och konceptuella redskap för att förstå den samtida ekolitteraturen introducerar kursen ekokritiska och posthumanistiska perspektiv samt begrepp som antropocen, biocentrism, djupekologi, evolutionism, flödesontologi, postapokalyps och speciesism. Kursen anlägger också litteraturvetenskapligt inarbetade perspektiv från bland annat postkolonialism, genusteori och narratologi på de ekolitterära texterna. För att tillföra en historisk dimension innehåller kurslitteraturen likaså ett par kortare texter av Descartes, Darwin och Thoreau. En grundtanke bakom kursen är å ena sidan att den samtidsengagerade ekolitteraturen för att komma till sin rätt kräver en omfattande natur- och samhällsorienterad kontextualisering, å andra sidan att ekolitteraturens fulla betydelse som tidstypiskt uttryck blir begriplig först genom en noggrann och kritisk konstnärlig analys.