Få antika personligheter är väl så omskrivna som Kleopatra, drottning av Egypten. Flera antika författare beskriver hennes stormiga liv och alltför tidiga död. Ändå har väl de flesta av oss fått sin bild av denna mäktiga kvinna via betydligt senare källor, alltifrån Shakespeares drama till Hollywoodfilmen från 1963 med Elizabeth Taylor i huvudrollen. Men vem var kvinnan bakom myten? Hon föddes år 69 f.Kr. som dotter till kung Ptolemaios och besteg som sjuttonåring tronen. Det rike som den karismatiska och språkbegåvade Kleopatra övertog motsvaras av dagens Egypten, Libyen och ön Cypern, och var en del av det rike som Alexander den store skapat nästan 300 år tidigare. Då Kleopatra tillhörde den ptolemaiska ätten, som ytterst stammade från Alexanders hemland Makedonien, är det inte att undra på att hon tidigt närde drömmar om ett nytt hellenistiskt storrike samlat under Egypten och huvudstaden Alexandria. Genom sina kärlekshistorier med den tidens mäktigaste män, Julius Caesar och sedermera Marcus Antonius, sökte hon förverkliga dessa drömmar. Med de båda romerska härförarna fick hon sammanlagt fyra barn, och därmed tycktes ju den egyptiska tronföljden säkrad. Historien ville dock annorlunda. I Rom hade man kommit att oroas över det starka orientaliska rike, som börjat ta form. Den unge Octavianus, den blivande kejsar Augustus, förklarade krig mot Egypten och i det stora sjöslaget vid Actium på den grekiska västkusten år 31 f.Kr. krossades Kleopatras flotta. För att undgå den förnedring det skulle innebära att föras till Rom och visas upp i Octavianus triumftåg tog den blott 39-åriga drottningen sitt liv. De antika författarna berättar om hur två små hål upptäcktes på den döda drottningens arm, något som antogs vara spåren efter en giftorms bett. Av ormen själv fanns dock intet spår. Så dog Kleopatra, och hennes död kom i antiken att symbolisera västs seger över öst, Roms erövring av Alexander den stores rike. Med henne gick även det 3000-åriga faraonska egyptiska riket i graven. Däri ligger väl en del av förklaringen till eftervärldens fascination för henne.

Fanni Faegersten