Demokrati kommer av grekiskans "demokratia", som kan översättas med folkvälde eller folkstyre. I sin ursprungliga – antika – betydelse betecknar ordet demokrati det styrelseskick som tillämpades i ett antal grekiska stadsstater, framför allt Athen. Den antika demokratin särskilde sig från monarkin, enväldet, och oligarkin, fåväldet, genom att en betydande del av befolkningen kunde delta i det politiska livet samt beslutsfattandet. Det är dock viktigt att understryka att de politiska rättigheterna i en demokratisk stadsstat inte kom alla till del. De omfattade nämligen endast stadsstatens fria manliga medborgare, vilket undantog såväl kvinnor och slavar som bofasta främlingar. Vidare förekom i Athen en form av åldersgräns då man måste ha fullgjort sin militärtjänst innan man fick tillträde till folkförsamlingen, det huvudsakliga beslutande organet. Överhuvud taget fanns en tydlig koppling mellan medborgerliga, dvs. politiska, rättigheter och medborgerliga skyldigheter, i form av bl.a. krigstjänstegöring. I Athen infördes ett demokratiskt styrelseskick i slutet av 500-talet f.Kr., som med smärre förändringar bibehölls fram till 322 f.Kr. då det avskaffades av den makedoniska övermakten. Den athenska demokratin var, i likhet med den som tillämpas i dagens Schweiz, en direkt demokrati och inte representativ, som vår egen. Det innebar att alla beslut fattades genom omröstning i folkförsamlingen. För att ytterligare minska risken att makten skulle koncentreras till några få tillsattes många ämbeten genom lottning samt begränsades till ett år. Genom vältalighet och karisma kunde dock enskilda personer ändå tillskansa sig betydande inflytande i Athen.