Akropol betyder ordagrannt "högstad" (högt belägen del av en stad). I det antika Grekland betecknade ordet den högst belägna och ofta befästade delen av en stad. Athens akropol är en avlång höjd som reser sig med branta sluttningar mitt i staden. Den fick en murbefästning redan under bronsåldern (1200-talet f Kr). På denna athenska Akropolis låg stadens huvudhelgedom. Den var ägnad gudinnan Athena. Ännu kan man se omfattande rester av två tempel i marmor, Erechtheion (benämnt efter en mytisk kung i Athen, Erechtheus) och Parthenon. Ett tredje, mindre tempel var invigt åt segerns gudinna, Nike. Tillsammans med en stor portalbyggnad till akropolen, Propyléerna, stammar alla dessa byggnadsverk från klassisk tid, 400-talet f Kr. Då var Athen den politiskt och ekonomiskt ledande stadsstaten i den grekiska världen. Parthenons skulpturutsmyckning, liksom den 12 meter höga statyn av Athena i dess inre, berättar om de enorma resurser som athenarna under Perikles investerade i templet. I takt med att staden Athen förändrades förändrades också Akropolis. Parthenon fick nya funktioner: som kristen kyrka under medeltiden, som moské respektive krutmagasin under det ottomanska (turkiska) herraväldet efter år 1453. När Grekland befriade sig från det turkiska väldet på 1830-talet blev det viktigt för den nya staten att återskapa Akropolis som det såg ut i antiken. Det programmet gäller ännu idag. Här finns dock svårigheter. Stora delar av framför allt Parthenons skulpturutsmyckning hade redan år 1801-02 bortfraktats till England genom det engelska sändebudet i Konstantiopel, Lord Elgin (skulpturen finns idag i British Museum i London). Skadorna på det som ännu finns på plats av arkitekturen och skulpturen är också omfattande. Den modernaste tidens mycket svåra luftföroreningar har visat sig vara förödande. Med omfattande konservering söker man nu rädda vad som räddas kan.

Eva Rystedt