Om att studera grekiska och nygrekiska

Att studera grekiska innebär en lång resa genom tiden. Genom kunskapen i det grekiska språket får man möjlighet att följa människors liv och tänkesätt genom tre årtusenden, och den antika grekiskan var bärare av en kultur som för all framtid kom att bestämma Europas historia. Grunden för studiet av den antika grekiskan är alla de texter som har bevarats till vår tid på olika sätt. De äldsta bevarade texterna är skrivna på 1300- och 1200-talen f.Kr. Då användes en stavelseskrift, och man skrev på lertavlor. Texterna är korta meddelanden om förnödenheter som levererats till eller från kungaplatsen i Mykene, Thebe, Knossos, Pylos och på andra platser. De kompletterar de arkeologiska fynden och berättar bl.a. om religionen och kungarikenas organisation. Dyrbara guld- och silverföremål skymtar förbi, men också mera triviala ting som fårull och olivolja. Språket är en ålderdomlig form av grekiska, enormt intressant för en språkhistoriker. Från 700 f.Kr. blir de bevarade texterna flera och mera omfattande. Grekerna hade nu skapat sitt fonetiska alfabet, så att skrivkonsten blev mera lättillgänglig och även mera komplicerade texter kunde återges bekvämt. Textmaterialet blir med tiden överflödande rikt. Det omfattar klassiska diktverk av Homeros, Sapfo, Sofokles, Kallimachos och många andra; där finns "historieskrivningens fader" Herodotos och hans talrika efterföljare, vältalare som Demosthenes, Isokrates och Ailios Aristeides, de stora filosoferna Platon och Aristoteles, vetenskapsmän som Hippokrates, Euklides och Galenos osv. Men också en mängd originaldokument finns bevarade, t.ex. inskrifter på sten och privatbrev skrivna på papyrus med bläck och rörpenna. Tillsammans ger oss dessa texter en unik möjlighet att tränga in i ett antikt folks tänkesätt och att komma de enskilda människorna inpå livet. Vi möter både segerjublet och sorgen över de döda, både filosofernas sublima tankar och barnfamiljernas vardagsproblem. Grekiskans historia är lång och full av växlingar. En stor förändring var kristendomens uppkomst och utbredning. Kristendomens grundtext, Nya testamentet, skrevs på grekiska, den tidens världsspråk. På grekiska skrev också de apologeter, som framgångsrikt försvarade kristendomen mot andra religioner, och de kyrkofäder, som slutligen förenade kristendom och grekisk bildning och därmed lade grunden till det som skulle bli Europas gemensamma kulturarv. Ämnet grekiska innefattar alla aspekter på den grekiska skulturen som man kan studera med hjälp av de bevarade texterna. Men det innefattar givetvis också studiet av själva språket. Grekiska är ett indoeuropeiskt språk och ger viktiga upplysningar om de indoeuropeiska språkens förhistoria.

Nygrekiska är den form av grekiska som används i våra dagar. Det är officiellt språk i Grekland och republiken Cypern och talas av många invandrade greker och deras avkomlingar i Västeuropa, Nordamerika och Australien. I länderna runt Medelhavet och Svarta havet finns dessutom gamla bosättningar med greker som håller fast vid sitt språk. Flera av de ortodoxa kyrkornas organ utanför Grekland använder också grekiska som huvudspråk, t.ex. patriarkaten i Konstantinopel, Alexandria och Jerusalem. Att studera nygrekiska innebär framför allt att man lär sig ett nutida språk för praktiskt bruk i tal och skrift. Övningar i att tala, lyssna och skriva har stort utrymme i undervisningen. Språket studeras både av personer med ett allmänt intresse för Grekland och den grekiska kulturen och av sådana som behöver kunskaper i grekiska för sin yrkesverksamhet. Genom att både Sverige och Grekland är medlemmar i EU, har kunskaper i grekiska blivit mera relevanta för svenska studenter. Grekland har också blivit något av en dörr till resten av Sydösteuropa. Det är det mest stabila och mest utvecklade landet på Balkan, och från grekisk sida strävar man efter att bygga ut det ekonomiska och politiska samarbetet med staterna runtom, främst Albanien, Bulgarien och den f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Kunskaper i grekiska är därför i högsta grad praktiskt användbara. Efter att man har gått igenom de grundläggande kurserna i Sverige, är det givetvis önskvärt att man vistas en tid i Grekland, både för att öva upp språkfärdigheten och för att lära känna det grekiska samhället. De grekiska universiteten erbjuder intressanta kurser i grekiska för utlänningar, och det finns möjlighet att få stipendier för studier i Grekland. I ämnet nygrekiska ingår också kurser i grekisk historia, kultur och samhällsliv. Historiestudiet betonar främst tiden efter frigörelsen från turkväldet på 1820-talet. Det är en historia som rymmer många växlingar och dramatiska moment. Återupprättandet av Grekland som en självtändig stat innebar inte att alla greker blev fria, utan det dröjde länge innan Grekland fick sin nutida utsträckning; först 1947 blev t.ex. Rhodos och Tolvöarna grekiskt territorium. Bakslag har inte saknats: deportationen av greker från Mindre Asien på 1920-talet, den tysk-italienska ockupationen under andra världskriget, inbördeskriget som följde därefter, diktaturen 1967-1974. Ett fascinerande drag i den nutida grekiska kulturen är den oundvikliga konfrontationen mellan det gamla och det nya. Den antika högkulturen är ständigt närvarande och utgör fortfarande ett grundelement i grekisk självuppfattning. Men också traditionen från Bysans och senare folkkultur har integrerats i det nutida Greklands andliga arv. Denna rika tradition utnyttjas flitigt av dagens kulturskapare. Men det är inte fråga om ett slaviskt beroende av det förgångna. Det som skapas är inte imitationer; det är innovationer, där något nytt, friskt och levande skapas på basis av det gamla. Forntiden vitaliserar nutiden.