Vart är den svenska deckaren på väg? Litteraturvetaren ger svar

Vad utmärker dagens deckare?

– Sedan svenska deckare blev en exportsuccé runt slutet av 2000-talet då begrepp som det svenska deckarundret och Nordic Noir myntades, har genren lockat allt fler författare. Det finns ett överflöd av svenska deckare idag och utgivningen fortsätter att öka.

– Med den ökade konkurrensen försöker författare hitta nya sätt att utmärka sig på. Det kanske vanligaste greppet är att förlägga handlingen till en autentisk plats, såsom Camilla Läckberg gör i sin Fjällbacka-serie eller Åsa Larsson i sina böcker från Kiruna. Redan tidigare placerade exempelvis Maria Lang sina berättelser till Nora i Bergslagen och Stieg Trenter sina till Stockholm, men det var först med Henning Mankells böcker om poliskommissarie Kurt Wallander i Ystad som den litterära turismen nådde utanför landsgränserna.

Vad får platsberättandet för konsekvenser?

– Miljöbeskrivningarna utvecklat sig till ett ett sätt att sälja svensk kultur och natur utomlands. Chansen att bli översatt ökar om man som författare kan bidra till den litterära turismen och att sälja bilden av Sverige utomlands. 

Finns fler utmärkande drag?

– En annan tendens är att skapa unika karaktärer med mer komplexa personligheter där Stieg Larssons Lisbeth Salander blev något av ett startskott. Det uppstår också fler genreblandningar såsom erotiska deckare, cosy crime, feelgood-deckare, eller så försöker man vara humoristisk, absurd eller lägga till övernaturliga inslag. 

Kan du ge exempel på fler subgenrer?

– Psykologiska thriller kan man också kan räkna in genren. Där är det inte lika viktig vem som gjort det utan motivet bakom. Polisromanen är fortfarande det vanligaste upplägget och i dessa är själva polisens arbetsmetoder det viktigaste. Det blir vanligare att låta en journalist, privatperson eller helt annan yrkeskår få en central roll jämte polisen.

– Den klassiska pusseldeckaren finns också kvar. Här är den logiska knuten det viktigaste och att det är mysig stämning med lite roliga karaktärer. Den misstänkte är ofta en skurk som många skulle vilja se undanröjd.

– Sedan finns renodlingen av det litterära berättande där Kerstin Ekman i Sverige är en förebild för många. En bortglömd författare här tycker jag är Inga Thelander som på 1950-talet skrev psykologiskt insiktsfull kriminallitteratur med litterär kvalitet.  

Är deckare en tidsspegel? Vad säger den i så fall om vår tid?

– Ja, det är den. Ofta mer än vanliga romaner eftersom det är brottet som står i centrum och det andra liksom kommer på köpet. Idag ser vi att gängbrottslighet, terrorism och trafficking kan finnas med som en fond eller som ett hot. Andra aktuella frågor som lyfts kan vara neddragningar inom sjukvård och skolor, utarmning av landsbygd och nätmobbning av unga. 

Vilka behov fyller vi med att läsa deckare?

– Själva berättelseformen är ofta drivande och griper tag i folk. Handlingen är också ofta moraliskt engagerande och tar upp frågor om gott och ont och hur vi ska bete oss i samhället. Det är också lätt att bli fångad av karaktärerna som man gärna vill följa i flera böcker. 

Till sist, har du några favoriter?

– Oj, det är så många. Av äldre svenska deckarförfattare uppskattar jag bland andra H.-K. Rönblom och tidigare nämnda Inga Thelander. Martinsson-böckerna av Åsa Larsson och Ölandskvartetten av Johan Theorin är bra exempel på samtida författare. Två utländska kriminalförfattare som jag uppskattar är den franska författaren Fred Vargas och irländsk-amerikanska Tana French.