Mikael Novén har studerat hur hjärnans struktur är förknippad med vår förmåga att använda oss av och lära oss nya språk. Hjärnans struktur är delvis medfödd och delvis föränderlig av erfarenhet. Eftersom olika språk har lite olika uppbyggnad och egenskaper är det rimligt att tänka sig att olika modersmål formar hjärnan på olika sätt. 

I svenskan använder vi toner i ord, så kallade ordaccenter, på ett ganska unikt sätt. De kan användas för att förutsäga hur ord ska sluta och på så sätt göra det lättare att höra och förstå vad som sägs. Till exempel uttalas ordet "bilen" med centralsvensk dialekt med en låg ton (accent 1) och "bilar" med en hög ton (accent 2). Svenska modersmålstalare använder sig av ordaccenter olika mycket för att snabba på bearbetningen av talat språk och det kan vi mäta genom att se hur störda de blir om vi sätter ihop felaktiga kombinationer av ordaccenter och suffix. Med det måttet har Mikael Novén undersökt om hjärnans struktur skiljer sig beroende på hur mycket vi använder oss av ordaccenter i språkbearbetningen. Han kunde se att de som förlitar sig mer på ordaccenter har både tjockare och större hjärnbark i vänster tinninglob. Hjärnområdena i vänster tinninglob är förknippade med att tolka ljud och sätta ihop betydelsen av ord. Vi kan alltså se att mer hjärnbark i de här områdena är förknippat med att en person kan använda extra information i talet för att förstå vad som sägs bättre.

Mikale Novén har också undersökt hur hjärnans struktur skiljer sig beroende på hur bra någon är på att lära sig nya språk. Han kunde se tre kopplingar mellan hjärnstruktur och talang för språkinlärning. För det första såg han att de som har lättare att lista ut hur språk är uppbyggda kan ha en tjockare hjärnbark i en del av Brocas område. Brocas område ligger lite framför och ovanför tinningloben och är förknippad med förmågan att sätta ihop meningar och att tala. Han kunde dock inte få samma resultat i ett uppföljande experiment och drar slutsatsen att detta behöver undersökas i fler studier, om vi ska förstå när hjärnbarkens tjocklek har betydelse för förmågan att lära sig nya språks uppbyggnad. För det andra upptäckte han att personer som har lättare att lära sig nya glosor har hjärnbark med större yta i ett område som kallas vänster precuneus som har med minnet att göra. Precuneus ligger lite bakåt i mitten av hjärnan, nära nacken. Större yta i området kanske gör personer mer effektiva i att koppla ihop ord med betydelser. Till sist fann han också att personer som har lättare att omedvetet lägga okända språkljud på minnet har mer ordnade nervbanor i vänster hjärnhalva. Detta kan betyda att personer som har bättre förbindelser mellan språkbearbetningsområden i hjärnan lättare intuitivt lägger nya språkljud på minnet.

Mikael Novén är doktorand i neurolingvistik och har en bakgrund som civilingenjör i teknisk nanovetenskap där han inriktade sig på biomedicinska tillämpningar med ett examensarbete i diffusions-NMR.

Martin Lövdén är professor i psykologi vid Göteborgs universitet och forskar primärt inom kognitiv neurovetenskap, med ett speciellt fokus på inlärning och utveckling under hela livet.

Mikael Novén i universitetet forskningsportal

Läs mer om forskningen i neurolingvistik: https://projekt.ht.lu.se/neurolinguistics