Man kan tro att vi pratar som vi skriver: att vi bygger ihop ord med hjälp av bokstäver som vi formar med munnen. Det är både sant och inte sant, förklarar Malin Svensson Lundmark.
–Vi bygger ihop ord, men inte med hjälp av bokstäver utan med hjälp av språkljud. Och vi bygger inte bara på längden, utan också på höjden. Man kan tänka sig olika stora lego-bitar: tvåor, fyror, åttor och tior. De långa bitarna (åttorna och tiorna) byggs efter varandra i rad på en platta. Ovanpå byggs en rad till med de kortare bitarna (tvåor och fyror), men med lite mellanrum emellan dem. Legobitarna överlappar varandra, men bara delvis. På samma sätt överlappar språkljuden varandra. De rörelser vi gör med munnen för att skapa vokalerna är långa och följer på varandra. Konsonanternas rörelser är snabba och korta och de ligger som ett lager ovanpå vokalerna. De kan både börja och sluta vid olika tidpunkter. Vissa av rörelserna startar dessutom samtidigt och går därför knappt att skilja åt. På senare år har man föreslagit att rörelserna består av gester, och att gester, inte språkljud, är talets minsta enheter.
Malin Svensson Lundmark undersöker i sin avhandling hur gester påverkas av olika faktorer, som olika konsonantkombinationer eller melodimönster (som i svenska ordaccenter). Hon har spelat in ca 20 skåningar med hjälp av en artikulograf. Man fäster sensorer på ansiktet (t.ex. läpparna, näsan) och inuti munnen (t.ex. tandraden, tungspetsen, tungan). När personen sedan pratar i artikulografen fångar ett elektromagnetiskt fält upp hur sensorerna rör sig i tid och rum. Denna metod är bra för att ta reda på när gester (d.v.s. rörelser) startar och slutar, och vilka gester som ”vill vara tillsammans”. Rörelsestudierna har t.ex. visat att tunga, läppar och käke rör sig på olika vis beroende på om melodin i ordet börjar med en hög ton eller en låg.
–I avhandlingen undersöker jag även hur gesterna styrs av tid: När startar en gest? Hur formas artikulationen av olika viktiga tidpunkter? Jag visar att man kan dela upp gester i tillstånd av aktiv rörelse och tillstånd av någorlunda stillhet eller positionering. Tänk er en talare (Anna) som skapar ett m: Annas läppar rör sig på en given signal mot ett mål. Läpparna bromsar in för att vara slutna en stund tills en signal säger att de ska återgå. Detta sker väldigt snabbt, och den slutna stunden i m:et är mycket kort, kanske 100 ms. Denna läpp-position är det man brukar mena med språkljudet m. Men egentligen är ett m, från start till slut, mycket längre än så. Det startar redan när läpparna får den första signalen, och avslutas efter att läpparna öppnats igen.
Avhandlingen visar att gesterna som bygger upp ett ord samverkar med varandra. Till exempel är läpparna i m slutna kortare tid om nästa konsonant också är ett m, som i ordet mamma. Med hjälp av hur m:et låter skulle en lyssnare därför kunna lista ut vilka de övriga konsonanterna i ordet är. Detta kan vara en av förklaringarna till att vi så snabbt kan förstå varandra i ett vanligt samtal.
Att studera gester är viktig grundforskning som är till stor hjälp för annan språkforskning, menar Malin. –Jag vill särskilt lyfta fram vikten av tid för hur talet i slutändan låter, både i egenskap av gesternas timing och deras längd.